• Alice, Susanne och Anna

Om att hitta rörelseglädje...

När jag gick i skolan var idrotten det värsta ämnet av dem alla. Bollar for hit och dit och en del körde så hårt att svetten gjorde dem blanka och de såg ut som tomater i ansiktet, vilket jag ärligt talat tyckte var lite äckligt!


För snart sju år sedan (samma år jag fyllde trettiosju), blev jag väldigt ofta andfådd när jag gick uppför en trappa.

Jag blev också irriterad och matt ibland när jag hörde eller läste om folk som nördade träning i någon form och pratade om det som om det vore ”det enda i världen”!

När jag var mitt uppe i småbarnsåren så förstod jag heller inte hur en del ens hann träna och det var svårt att förstå att en del prioriterade träning några gånger i veckan istället för att umgås med sina barn den tiden. Nu förstår jag bättre.... att regelbunden träning i någon form gör oss till starkare, friskare och gladare människor!


De senaste sju åren har jag lärt mig älska och känna behovet av att röra mig regelbundet. Jag är tacksam att jag gav det en chans och fastnade.

Minst ett par gånger i veckan vill jag träna, men gärna fyra pass om jag får till det i vardagspusslet.

Jag insåg att min kondition var i botten och att jag behövde hitta något roligt sätt att röra mig på. Dans har jag alltid gillat, men tillfällena var för få för att träna konditionen. Mina barn och mina svägerskor har inspirerat mig med sin ”rörelseglädje” samt att jag en dag köpte pocketboken ”heja, heja”! av Martina Haag, om att orka stappla några steg till att springa maraton. Jag läste halva boken och blev så pepp att jag morgonen därpå drog på mig gympadojor och gav mig ut medans mannen stod med gapande mun i hallen och förmodligen undrat vad som flugit i mig. Jag tänkte att om Martina Haag kunde vända en kass kondition så kan jag också.

Jag skulle göra det i lugnt tempo varvat med gång för att sakta bygga upp konditionen var min plan. Att jag fortsatte tycka om att jogga berodde absolut på att jag tog det så himlens lugnt, nästan gåfart första tiden. Sakta men säkert bytte jag ut gångpauserna med fortsatt jogg. Jag ökade distansen efterhand och jag minns den härliga känslan av att lyckas med något jag tidigare trott varit nästintill omöjligt för mig eftersom jag hade en bild av att min kropp inte skulle hålla för sådan typ av träning.

Äntligen hade jag hittat något roligt som gav mig en bättre kondis!

De positiva effekterna av regelbunden pulshöjande träning motar en rad sjukdomar som t.ex. Hjärt-kärlsjukdomar, men den bästa effekten jag märkte ganska snart var att jag rensade mitt huvud när jag motionerade. Oavsett om jag går promenad, joggar eller cyklar så märker jag att känslan i kropp och huvud var lättare efter träning. Jag är en ganska stresskänslig själ och jag grubblar, ältar och oroar mig en del också. Detta tycker jag har blivit så mycket bättre sen jag började träna. Om jag av olika anledningar inte har tränat på ett tag så känner jag mig både fysiskt och mentalt bräckligare. Forskningen i ämnet visar också på detta, att vinningen är stor på många sätt. När soffan lockar mer än löpturen så boostar jag mig med tankar som att ”känslan efteråt är fantastisk”, ”jag gör min hjärna, mitt immunförsvar och min kropp starkare” och så kanske en morot till mig själv med någon god mat. Jag kan i alla fall säga att jag aldrig ångrat en träningsrunda. Faktum är att jag heller inte alltid ser det som träning eftersom halva nöjet är att prata med kossorna, fåren och lyssna på fåglarna längs vägen. Jag väljer rundor efter vad jag känner för.

Kort sagt, försöka göra rundan så rolig som möjligt oavsett väder eller årstid.


Så det här med prestation...

I början var det roligt att se hur jag förbättrade mig i tempo, men sedan flera år tillbaka har jag släppt det där då jag känner att prestation inte känns viktigt för mig. Jag går, springer eller cyklar efter dagsform och känsla.

Jag insåg tidigt att jag inte är snabb, men däremot är jag ganska uthållig om jag tar det lugnt. Det är också det jag tycker är skönast, springa lite längre (i mina mått mätt) i lugnt tempo.


Jag och min familj brukar vara med i olika motionslopp. Genom åren har det blivit både små lopp med få deltagare till större lopp som t.ex. Midnattsloppet, olika stadslopp, Blodomloppet m.fl.

Det roligaste enligt mig att springa lopp är energin man får av att springa tillsammans. I större lopp har jag alltid sällskap runtomkring mig av människor som också tycker om lugnt tempo. I lite mindre lopp har jag kommit bland de sista och några gånger sist. Visst känns det lite psykande ibland när typ alla andra älgar iväg med långa kliv och så ser jag dem knappt under loppet. Men då får jag jobba med mina tankar att det är okej att jogga/springa lugnt även på lopp. Jag tävlar inte. Jag deltar! Kul är också att pröva nya lopp och se nya miljöer. I vissa lopp går folk ”man ur huse” och står i trädgårdarna med vattenslangen för att erbjuda svalka, en mugg vatten eller en ”high five”. Det sista är det bästa. När barn står uppradade bredvid varandra med sina händer så hoppas jag att de känner min glädje i det jag gör och då hoppas jag att jag kan inspirera någon.

I höstas sprang jag och mannen ”Linas mil” ute vid Ålsäter. Jättetrevlig lopp, med bra arrangörer. Jag misstänkte att jag var bland de som skulle komma i slutet och efter några hundra meter in i loppet så förstod jag att jag skulle bli eftersläntrare. Alltså jumboplatsen var liksom klart min i förskott. Men vad gör väl det?! Jag joggade på och blev så himlens snopen, rörd och glad när mina fina vänner Alice och Susanne (som jag gör denna blogg tillsammans med) stod på sista kilometern och hejade. Jag fick ett par kramar i farten och en stor ”bajskorvmedalj” runt halsen. Fnissandes sprang jag vidare mot mål. En bit innan mål höll jag bajskorven ovanför mitt huvud och tjoade -någon måste komma sist också!!

till skratten och applåderna från dem som kom in i mål före mig.


Jag känner starkt att jag vill inspirera andra människor att få en aktiv fritid och känna rörelseglädje efter var och ens individuella förutsättningar. De positiva effekterna för kropp och knopp är oändliga.


Ut och njut! ❤️ Anna







136 visningar2 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Tack för oss!

Då tanken varit att detta ska vara en äventyrsblogg och äventyren uteblivit både pga av Corona och Alice hälsa, så väljer vi att efter Alice önskemål avsluta denna blogg. Vi (Anna och Susanne) har doc

Pernumerera på vår blogg via mail!

© 2020 by Rullande Äventyr. Proudly created with Wix.com